Varför?
Ett tag trodde jag att jag kände mig själv. Jag visste vad jag ville bli när jag blev stor, jag visste vilken bil jag skulle köpa och vart jag skulle bo..etc
Idag är jag vilsen. Vem är jag? Vad vill jag?
Min mormor dog för nästan exakt 12 år sedan. Det är längesedan. Många tycker jag ska gå vidare, sluta sörja, sluta älta. Jag vill inte gå vidare, jag vill leva vidare genom att prata med henne, tänka på henne. Hon var mitt allt, hon var som en mamma för mig. Jag skäms för vad och vem jag har blivit, hon skulle aldrig vara stolt över mig som jag är idag. Det jag gör mot mig själv, mot min kropp, hon skulle inte acceptera det. Hon skulle ha velat hjälpa mig..
När jag tittar mig i spegeln så börjar jag gråta. Hur har jag kunnat låta det gå så här långt, mormor hade aldrig velat det.
Hade det hänt om hon levt? Om hon funnits hos mig?
Jag vill inte stoppa mina fingrar i munnen och kräkas. Jag får ont i huvudet varje gång, jag blir yr och min hals gör jätteont efteråt. Men det känns oftast bättre.
Jag hatar mig själv för allt jag stoppar i mig så jag tvingas gå igenom samma procedur varje gång.
Varför bara inte sluta äta? Sluta äta det som framkallar den här hemska, djävulska känslan!!
Idag gjorde min sambo pannkakor, världens godaste! Verkligen..han hade mixat med både vanligt mjöl och grahamsmjöl, supergott. Pannkakor med sylt och ett glas mjölk till..
Efteråt ljög jag om att jag kände för att ta en dusch, allt för att han inte skulle höra mig kräkas.
Nu, efter att ha kollat färdigt på Sex and the City och en skål med popcorn är jag precis åter från ett toalettbesök, gråtandes, öm i halsen och misslyckad!
Av någon konstig anledning har jag en spegel bredvid mig, här vid datorn. Jag tål inte att se mig själv, ändå tvingar jag mina ögon att titta. Se vilken hemsk, misslyckad och ful människa jag är.
Jag klarar inte ens av att svälta mig, att sluta kräkas, att tala sanning, att gå ner i vikt. Jag klarar inte ens av att leva.
Vad nu leva innebär..jag gör det i varje fall inte.
Det här är inget liv..det är ett helvete.
Att vilja bli frisk. Vill jag det? Vill jag äta utan att kräkas? Vill jag kunna unna mig en pizza en gång i månaden? JAAAA.
Vill jag sluta tänka på mat och vikt varje sekund, sluta tvångsträna, sluta titta mig i spegeln och döma mig själv, ja, snälla..
Frisk, det innebär viktuppgång, jag måste slänga alla mina gamla kläder, jag har inte råd att köpa nya. Jag vill inte se ut som människor med storlek 40, jag vill inte ha M eller L, jag vill vara smal..jag vill ha en smal midja, smala lår och tunna kinder..jag vill inte vara tjock, fet och ful..jag orkar inte längre.
Jag orkar inte bråka med den röda djävulen på ena axeln, jag vill lyssna på ängeln..men hon är inte stark nog.
Hur ska jag göra henne stark nog??
Jag vill inte bli frisk..
Jag orkar inte mer..jag orkar inte kämpa mer.
Sjukdom 1
Linda 0
Game Over
Idag är jag vilsen. Vem är jag? Vad vill jag?
Min mormor dog för nästan exakt 12 år sedan. Det är längesedan. Många tycker jag ska gå vidare, sluta sörja, sluta älta. Jag vill inte gå vidare, jag vill leva vidare genom att prata med henne, tänka på henne. Hon var mitt allt, hon var som en mamma för mig. Jag skäms för vad och vem jag har blivit, hon skulle aldrig vara stolt över mig som jag är idag. Det jag gör mot mig själv, mot min kropp, hon skulle inte acceptera det. Hon skulle ha velat hjälpa mig..
När jag tittar mig i spegeln så börjar jag gråta. Hur har jag kunnat låta det gå så här långt, mormor hade aldrig velat det.
Hade det hänt om hon levt? Om hon funnits hos mig?
Jag vill inte stoppa mina fingrar i munnen och kräkas. Jag får ont i huvudet varje gång, jag blir yr och min hals gör jätteont efteråt. Men det känns oftast bättre.
Jag hatar mig själv för allt jag stoppar i mig så jag tvingas gå igenom samma procedur varje gång.
Varför bara inte sluta äta? Sluta äta det som framkallar den här hemska, djävulska känslan!!
Idag gjorde min sambo pannkakor, världens godaste! Verkligen..han hade mixat med både vanligt mjöl och grahamsmjöl, supergott. Pannkakor med sylt och ett glas mjölk till..
Efteråt ljög jag om att jag kände för att ta en dusch, allt för att han inte skulle höra mig kräkas.
Nu, efter att ha kollat färdigt på Sex and the City och en skål med popcorn är jag precis åter från ett toalettbesök, gråtandes, öm i halsen och misslyckad!
Av någon konstig anledning har jag en spegel bredvid mig, här vid datorn. Jag tål inte att se mig själv, ändå tvingar jag mina ögon att titta. Se vilken hemsk, misslyckad och ful människa jag är.
Jag klarar inte ens av att svälta mig, att sluta kräkas, att tala sanning, att gå ner i vikt. Jag klarar inte ens av att leva.
Vad nu leva innebär..jag gör det i varje fall inte.
Det här är inget liv..det är ett helvete.
Att vilja bli frisk. Vill jag det? Vill jag äta utan att kräkas? Vill jag kunna unna mig en pizza en gång i månaden? JAAAA.
Vill jag sluta tänka på mat och vikt varje sekund, sluta tvångsträna, sluta titta mig i spegeln och döma mig själv, ja, snälla..
Frisk, det innebär viktuppgång, jag måste slänga alla mina gamla kläder, jag har inte råd att köpa nya. Jag vill inte se ut som människor med storlek 40, jag vill inte ha M eller L, jag vill vara smal..jag vill ha en smal midja, smala lår och tunna kinder..jag vill inte vara tjock, fet och ful..jag orkar inte längre.
Jag orkar inte bråka med den röda djävulen på ena axeln, jag vill lyssna på ängeln..men hon är inte stark nog.
Hur ska jag göra henne stark nog??
Jag vill inte bli frisk..
Jag orkar inte mer..jag orkar inte kämpa mer.
Sjukdom 1
Linda 0
Game Over
Kommentarer
Postat av: moi
Svar: NAAAAJ inge bra ju! :( försök sluta med kräkningarna, det gör allt så mkt lättare då! lovar
Ta hand om dig nu, kramar :)!
Postat av: nelmo
Tack så mycket :)
sköt om dig!
Trackback
