Känslan av att aldrig göra rätt
Idag har varit en ganska ok dag. Bortsett från mensvärk och att man saknar säsong 8 av Vänner..
Jag kom precis hem från en lång kvällspromenad med min hund. Efter många bortföklaringar till varför jag egentligen inte iddes gå vart jag till slut tvungen, fördel och ibland nackdel med att ha hund.
Kom hem hungrig, som vanligt..trots en ganska ok dag matmässigt. Fick i mig en matig frukost och en duglig lunch.
Varför ska det aldrig räcka? Varför kan inte jag klara mig på bara en frukost och en lätt lunch?
Nej, min mage ska vara hungrig kl 20.00 på kvällen!!
Vill inte kalla det vräka, men åt gjorde jag, en mellansmoothie och självklart lite bröd. Av allt jag kunde välja mellan så valde jag bröd! Min mage tål inte bröd, min ångest kan inte hantera bröd..men det var vad jag åt.
Medans jag åt skakade jag på huvudet åt mig själv, vad håller jag på med? Jag är hungrig och sugen på det här, men hur kommer jag att må efteråt? Vad ska jag prioritera i det här läget? Vad är rätt?
Att stå med fingrar i halsen och få bröstsmärtor, huvudvärk och yrsel känns inte rätt. Inte heller magont och illamående..
Hur ska jag någonsin kunna bli frisk, när jag inte ens kan avgöra en enkel känsla.
Jag hatar mig själv för att jag känner så här. Att jag har satt mig i en sådan situation som kräver styrka och tålamod för att ta sig ur..något jag för tillfället saknar. Jag är ensam, liten, svag och klen.
Herregud, jag kan ju inte ens motstå mat. Något som jag vet gör mig ledsen, gör att jag får ångest och känner mig äcklig!
För ett antal år sedan älskade jag mat. Att komma hem efter skolan och känna doften av mat ifrån köket. Mamma hade lagat potatismos eller pannkakor. Då vart jag lycklig. Eller på gymnasiet, efter skolan, då vi nästan alltid gick till ett fik. Jag åt ofta chokladboll eller kladdkaka, utan att ens tänka tanken på konsekvensen. Idag går inte det..idag är jag flera steg före och måste planera ett helt motionspass om jag ens ska smutta på en chokladkaka..
Vilket liv...vilket underbart, fantastiskt liv!
Känn ironin..
Jag kom precis hem från en lång kvällspromenad med min hund. Efter många bortföklaringar till varför jag egentligen inte iddes gå vart jag till slut tvungen, fördel och ibland nackdel med att ha hund.
Kom hem hungrig, som vanligt..trots en ganska ok dag matmässigt. Fick i mig en matig frukost och en duglig lunch.
Varför ska det aldrig räcka? Varför kan inte jag klara mig på bara en frukost och en lätt lunch?
Nej, min mage ska vara hungrig kl 20.00 på kvällen!!
Vill inte kalla det vräka, men åt gjorde jag, en mellansmoothie och självklart lite bröd. Av allt jag kunde välja mellan så valde jag bröd! Min mage tål inte bröd, min ångest kan inte hantera bröd..men det var vad jag åt.
Medans jag åt skakade jag på huvudet åt mig själv, vad håller jag på med? Jag är hungrig och sugen på det här, men hur kommer jag att må efteråt? Vad ska jag prioritera i det här läget? Vad är rätt?
Att stå med fingrar i halsen och få bröstsmärtor, huvudvärk och yrsel känns inte rätt. Inte heller magont och illamående..
Hur ska jag någonsin kunna bli frisk, när jag inte ens kan avgöra en enkel känsla.
Jag hatar mig själv för att jag känner så här. Att jag har satt mig i en sådan situation som kräver styrka och tålamod för att ta sig ur..något jag för tillfället saknar. Jag är ensam, liten, svag och klen.
Herregud, jag kan ju inte ens motstå mat. Något som jag vet gör mig ledsen, gör att jag får ångest och känner mig äcklig!
För ett antal år sedan älskade jag mat. Att komma hem efter skolan och känna doften av mat ifrån köket. Mamma hade lagat potatismos eller pannkakor. Då vart jag lycklig. Eller på gymnasiet, efter skolan, då vi nästan alltid gick till ett fik. Jag åt ofta chokladboll eller kladdkaka, utan att ens tänka tanken på konsekvensen. Idag går inte det..idag är jag flera steg före och måste planera ett helt motionspass om jag ens ska smutta på en chokladkaka..
Vilket liv...vilket underbart, fantastiskt liv!
Känn ironin..
Kommentarer
Trackback
